Maskrostid!

Kanske kan de här små gula blommorna lysa upp tillvaron även när vårsolen går i moln.

 

Ett solfärgat täcke av maskrosblom

syns tätt över vårgrön äng.

I ett glänsande hav med böljor av guld

blir var blomma som gyllene peng.

 

När bina har levt i sitt överflöd

och druckit av maskrosens vin,

då byter snart blomman sin pråliga dräkt,

som nyss var så lockande fin.

 

Men frukten av festen för blommor och bin

står plötsligt som cirkelrund boll,

så bräcklig och lätt i försommarvind

med frön i givakt under vitt parasoll.

 

Som små astronauter slungas de ut

i maskrosfröfylld atmosfär.

Sin kapsel de lämnar med nyfött hopp

och känner att vindarna bär.

 

När luften står still över dunvit äng

då gör fröastronauten ett stopp

och sakta den dalar mot okänt mål

i ett ljudlöst fallskärmshopp.

 

Nu sörjer ej någon de tusentals ljus

som vinden i hast blåste ut,

för med fallskärmsavtal har var flora försetts,

och till våren då faller det ut.

 

Då blir åter den blomstrande ängen

som ett valv utav blänkande mynt.

I den färgrika, fagra naturen

är maskrosen självklar som pynt.

 

De här verserna är skrivna och inskickade av Jan-Ingmar Magnusson.